En av de viktigaste ägodomarna vi har är tiden, alla har exakt lika mycket av den, och det går inte att få mer eller mindre. Däremot kan du styra vad och hur du använder den.

Dock ligger det mycket svårigheter i detta, vilket ger en drös utmaningar och det gör att man ofta falerar rätt grovt och faller in i gamla eller andras mönster

Exempelvis så är allas uppfattningar om dig olika, och alla tycker att dem ska prioriteras eller har åsikter kring hur just du gör med din tid. Fast dem påfallande ofta inte har ett skit med det att göra.

Jag får ofta höra:
”Jösses vad du jobbar mycket och är runt ofta, du måste ta det lugnt” för att jag tex jobbar en söndag eller reser till en annan ort
”Jag förstår att du har mycket att göra men du måste ju svara när jag ringer”
”Jag mailade för en timme sen, kan du svara är du snäll”
Och sedan ibland såklart tvärt om, tex om jag tränar mitt på dagen i veckan eller lallar i en jacuzzi ”på arbetstid” bara för dem jobbar då så får man höra:
”du kanske skulle prioritera att jobba lite istället”
”jag ser ju att du sitter och mailar, svara i telefon” när man blockat tid för att just komma ikapp i mail och satt telefonen på ljudlöst för att bibehålla fokus.

Givetvis så är det en drös som hör av sig just för att dem vill värna om en, men majoriteten är dessvärre bara för att man inte prioriterar just deras egotripp just då.

Exempelvis använder jag min facebook procentuellt sett extremt mycket till jobb, vilket gör att det då är i princip bara jobb folk ser och därigenom bildar sig sin uppfattning om hur jag lever. Sen om jag kollar på serie fyra timmar bara för att varva ner och bara va, eller lämnar knodden sent eller hämtar tidigt, så lägger jag inte ut det och då tror alla att jag bara jobbar jämnt. Och aldrig vilar.

Det ironiska är även att många de som lär ut att och hur man ska blocka tid, inte alltid vara nåbar osv påfallande ofta har en förmåga att höra av sig flera gånger tätt inpå varandra och även sena kvällar och helger. Vilket i sig inte är konstigt, för det är kanske då dem valt att jobba. Dilemmat är att styra sin egen tid och i samma veva respektera hur mottagaren styr sin tid. Och att istället för att ringa eller skicka 8 meddelanden förstå att personen faktiskt är upptagen eller håller på med annat då. Och acceptera det.

Jag vill inte på något sätt ha ett 8-17-jobb måndag till fredag och vara på samma plats, det har jag haft, flera gånger. Och det har sina fördelar, på sitt sätt. Och jag förstår fullt ut att många trivs eller måste jobba så. Men jag mår piss av det.

Jag jobbar i snitt ca 35h i veckan, och absolut, ibland blir det 50h en vecka, men då är det chillidill sen efteråt. Numera, för jag kommer inte göra om misstaget att inte varva ner som jag gjorde för ett par år sedan. Och absolut, jag kanske jobbar 10h en söndag, men då jobbar jag i princip ingenting någon av veckodagarna innan eller efter. Och som nu, när hela september är väldigt flängig för att jag bokade in för mycket och i kombination med det dök det in saker som jag valt att prioritera. Då kommer oktober bli raka motsatsen, med få prioriterade resor och ännu kortare arbetsdagar.

Jag frågade en expert jag känner som jobbar mycket med tankar, prioriteringar och faktiskt få det viktiga gjort, varför det är så lätt att hamna i de gamla rutinerna igen? dvs att man vill för mycket, jobbar utefter andras önskan, blir ineffektiv och vill vara alla till hands, alltid.
Han svarade helt kort:

”Det är för att du är så jävla klen”

och sedan fortsatte han, ungefär som en som vill börja träna, springer lite för mycket en första gång, får träningsvärk och sedan ger upp för att det inte var så bekvämt.
Du måste vara beredd på att ta smällen och skiten också, och träna dig för att nå dit du vill, och för att komma dit måste du ihärdigt vara bekväm i det obekväma. Och gällande tidsaspekten tåla att andra inte alltid blir till lags, tåla att ha ett dåligt samvete för att man inte hunnit med, tåla att det är en ny rutin som ska styras upp, tåla att det blir jobbigt ett tag, tåla att andra får tycka vad dem vill. För dem vet inte varför du gör prioriteringen du gör, och det behöver dem inte veta. Men att gå från 70h i veckan til 35h är ingen dans på rosor, och vill du göra den förändringen så är det bara sätta schemat och sedan ta smällen och prioritera bort det som inte är viktigt just då och sätta fokus på det som tar dig till målet.

Det är såklart inget roligt att ta massa skit för att man prioriterat bort någon eller något. Att man blockerar tid till ett visst projekt istället för att släcka bränder i andra projekt. Att man prioriterar ett möte och säger nej till ett annat. Att man väljer att inte alltid vara nåbar på plats, eller i telefon, eller i sociala medier. Men man måste ta sig igenom det, för att nå dit man vill komma. Dvs jobba efter ens egna önskemål och styra sin egen tid istället för att hela tiden kontrolleras av andras tid/önskemål/”måsten”

I slutändan, om man ska må bra, så måste man vårda sin tid utifrån sina egna prioriteringar. När man gör det kan man sedan synka med andras prioriteringar för att nå maximal effekt. Blir din tid hela tiden styrd utav andras prioriteringar är du snart väldigt vilsen, jobbar dubbel heltid och hinner ändå inte med. Varken dig själv, hem&familj, vänner eller jobb. Mår du inte själv bra kan du omöjligt få omgivningen att må bra.

Så, låt mig vårda min tid, och fokusera du på din tid, så blir det bättre för alla 🙂

(det har räknats på att ca 60% av sjukskrivningarna skulle försvinna om man tog bort mobilen som skapar så mycket stress för att man just ska vara nåbar jämnt… klura på det…)